asså allting kommer och allting går.
är det så det är nu förtiden? hoppas då inte det.
vet inte riktigt vad jag ska göra , är så ortoooligt förvirrad så att det inte är sant. jag vet vart jag har mina närmaste och det är jag så jävla glad över. det finns tider då allting känns som att man behöver en tid ifrån varandra, men igentligen varför skulle man behöva det? man kan aldrig få nog av någonting gott eller bra. det finns den tid då man skulle kunna göra allt för , för att få den tiden tillbaka. (menar nu ingen speciell tid om ni tror det) handlar bara om några månader. för någon månad sen, tänkte jag inte alls hur allting såg ut allting för mig spelade inte så stor roll. tills jag insåg att oavsett var man än är, så kommer det alltid att vara en konstig feeling. asså jag uppskattar allt som finns omkring mig. förutom när jag är i min egna värld då men, alltså ni förstår, eller kanske inte? för jag förstår ingenting.
är så trött. är trött på att vara i den här hålan. asså inte för att jag någonsin ändå har riktigt tyckt att den här staden har varit dålig på det sättet. bara att det finns så lite och göra. och det är då alla världens tankar kan komma fram.
nä asså det här var bara ett skuum inlägg. lite knäppa tankar.
är bara trött.

måste sova,
hade